alifeinboredom

Fan ibland blir jag så trött på honom bara. Jag har suttit och väntat på att han ska gå online på skype hela dan och så visar det sig att han varit hemma hela dan... Sen har jag varit på väg att börja gråta hela dan för att jag känner mi värdelös och saknar alla människor som är viktiga i mitt liv och ingen av dem bor där jag bor längre så när jag efter att ha legat halvsur och tyst när vi pratade så börjar jag gråta och så kan jag höra honom sitta och trycka och skriva på sin dator samtidigt som han tröstar mig. Vad fan är det för fel på honom?! Bryr han sig inte alls om att hans flickvän uppenbarligen mår piss just nu och har gjort det i över 1 mån?! Han vet att jag hatar att bo här nu när min bästa kompis, han och nästan alla andra av mina kompisar flyttat härifrån? Enda gångerna jag mår bra är när jag är hemma med min familj och när jag är med honom. Eg är han världens bästa pojkvän, men ibland hatar jag honom verkligen. Och inte nog med att han missade vår 2årsdag så missar han ju min födelsedag som jag skrev tidigare och jag HATAR min födelsedag och jag måste sitta ensam på den... Sen helgen efter den åker jag hem över påsk och sen säger han nu att han ska till Spanien helgen efter det så vi kommer inte träffas på 30 dar. Men det är inte samma sak för honom för han festar hela tiden och har superkul där borta och jag sitter ensam här med ångest för allt man kan tänka sig...

Sen är jag livrädd för att han ska vara otrogen också. Han var det mot sitt ex vilket kanske betyder nåt jag vet inte. Han var otrogen med mig och 2 andra och jag visste inte ens om att han hade flickvän då. Vad fan säger det om honom?! Hans kompisar i Danmark kanske inte vet att jag finns och han kanske är otrogen konstant för allt jag vet. Efter första gången vi strulade så var han tillsammans med sitt ex i 3 mån till innan han dumpade henne (inte för mig, vi blev inte tillsammans förrän efter det), han kanske har nån ny därnere och väntar flera månader innan han dumpar mig.

Fan jag har så mycket tankar i mitt huvud, inte konstigt att jag är så fucked up och att det går ut över maten. Förlåt för ett långt, tråkigt, osammanhängande och deppigt inlägg, men jag måste få ur mig alla mina tankar här för min skull och ingen annans skull.