Vi bråkade aldrig men jag låg helt tyst och sa mest att jag var besviken som fan på honom för han vet att jag inte har några av mina bättre kompisar eller min familj i närheten. Jag har kompisar här, men inga nära vänner som verkligen bryr sig. Så han borde förstå att jag kommer känna mig ännu mer ensam än vad jag gör alla andra dagar då... Han sa att han hade jättedåligt samvete och bla bla bla. Bullshit tror jag iaf. Han har bara bett om ursäkt för det nu och förra gången vi bråkade över det.
Så är jag överkänslig? Eller får jag reagera såhär utan att betraktas som ett overly possesive freak? Hur hade ni reagerat?
