Har haft en sån där undebar helg då jag varit fruktansvärt oproduktiv med pojkvännen. Har legat i soffan och sett på South Park, Robinson, Idol och film och ätit massa gott som pannkakor, carbonara, popcorn, godis och pepparkakor och julmust och lussekatter (Pågens - de är bäst). Och jag skiter verkligen i om jag gud förbjude gått upp 1 kg! Livet är på tok för kort för att orka ha ångest över allt. Jag är lycklig just nu och det är det enda som betyder något.
Visst jag längtar efter att börja träna och äta lite bättre nästa år men jag kommer aldrig utesluta allt gott för att få den perfekta kroppen. Jag tror verkligen att om jag tränar ca 4 g/v nästa år och äter normal mat (inte skräpmat) så kommer jag i normal takt gå ner till 45-48 och landa på en vikt som jag verkligen trivs på samtidigt som jag kan äta god mat och unna mig sötsaker då och då. Tror inte det behöver vara svårare än så.
Jag är så glad att jag kommit till den här punkten, i våras var jag så långt därifrån, borderline ätstörd som jag var. Men nu är jag här och jag är lyckligare än på länge! Jag hoppas att ni kan komma dit ni med!
